Archive for juli, 2008

Tjii fick jag

juli 31, 2008

Endast och endast för att jag var så jä*la possitiv i morse, har eftermiddagen istället fullkomligt släpat sig förbi. Än är klockan bara halv tre och det är fortfarande två timmar innan jag får lämna detta ställe. Man ska aldrig vara positiv för då rasar allt.

Frågan är vad man ska sysselsätta sig med nu. Jag har redan tagit hand om allt som behövs göras, underskatta inte Emmas koncentrationsförmåga och tempo. Antar att det inte går att skriva att jag inte ska klaga. Bara bita i det sura äpplet och göra det bästa av det. Snart sitter jag i biostolen och myser med mamma, snaskar i mig popkorn och sörplar i mig läsk.

 

Annonser

Det spritter

juli 31, 2008

Det spritter i hela kroppen, för ovanlighetens skull. Jag är optimistisk, jag är förväntansfull och det allt känns riktigt bra. Det är torsdag förmiddag och lunchen skall intagas om ett tag, det vankas skaldjurspaj. Timmarna rullar på och jag sysselsätter mig bäst det går. Speditionsbranschen är inte den mest levande, eller den mest intressanta, men jag klagar inte. Det finns garanterat värre saker att syssla med.

När uret visar halv fem är det dags att lämna jobbet för en biokväll med mor. Hennes första på sju år skulle jag tippa. Det blir SATC för andra gången (!), men den är nästan värd att se i två omgångar. Kläderna är fantastiska och skådespeleriet är förvånandsvärt imponerande i vissa scener. Handlingen är kanske inte oscarsmaterial men händelserik och varierande. Dock är det umgänget med mor som väger tyngst. En bra avslutning på sommaren. Kanske borde bjuda?

Robin spenderar dagen med familjen i Finspång, inkluderande grillning hos mormor och morfar samt repning med lillebror. Trist att jag inte kunde följa med men det blir en tripp till sommarstugan nästa vecka när jag har kommit hem.

Fyra dagar till jag åter är hemma i min fina lägenhet, hos min underbara man, och med mina tillhörigheter runt mig. Jag ska slänga mig på hallgolvet och skrika av glädje. Sen ska jag leta resor för mig och Robin, hög tid för vår första ordentliga kärleksemester. Bäst att göra det nu innan vår bebiskatt anländer.

På riktigt

juli 29, 2008

Tiden fullkommligt kryper fram, på riktigt. Det skulle inte kunna gå mer långsamt fram. Visarna pekar nu på femton minuter över fyra vilket innebär hemgång om femton minuter. Men det är ingen tröst då femton minuter på detta kontoret känns som en evighet. Jag förstår inte varför sista veckan måste gå så långsamt. Det enda jag vill är att det ska vara fredag kväll, är det för mycket begärt.

Kvällen kommer spenderas i trötthetens tecken. Oavsett när jag kommer i säng 21:30 eller 02:15 så är jag lika trött dagen efter. Tror det är avsaknaden av en stycken Robin i sängen som gör mig trött. Jag mår alltid bäst i hans närvaro.

É dé det här dom kallar kärlek???

Bebis

juli 29, 2008

Sökandet och framförallt längtan har pågått länge. Jag vill ha en katt, en liten kattbebis som vi kan vårda och älska. Robin är tveksam men jag tror han ser på mig och inser att han har inget att sätta emot. I min värld finns det inga anledningar att inte slå till, i hans värld finns det sönderrivna soffor, kraschade krukor och kissfläckar på mattorna. Visst, jag förstår men vad mäter det mot någon som väntar på en när man kommer hem, någon som klättrar upp i famnen och vill kela, någon som leker med fjädern på marken till h*n blir yr. Nä det blir en Åke som välkomnas in i vår familj. Bilden säger väl allt.

Om tiden vore en snigel…

juli 29, 2008

…skulle den ändå gå förvånande långsamt fram. Tisdagen är här och det känns som jag redan har arbetat en åtta-timmarsdag redan. I realiteten är klockan tio över tio, alltså har jag arbetat i två timmar. Detta bådar inte gott för resten av dag. Antar att tiden drar sig fram för att jag så gärna vill att det ska vara fredag eftermiddag och dax att gå hem.  I helgen nalkas en kväll med mina bästa vänner i Malmö innehållande tjejsnack och sangria. Kan det bli bättre. Lina och jag har känt varandra sen andre klass, vilket adderas till snart fjorton år. Elle och Niki kom snart därefter in i bilden och vi landar nog på elva, tolv år. Vi har hållt ihop genom pojkvänner, strul, flyttar, dödsfall, familjebrår, fyllor och festligheter. Det finns inte mycket vi inte har bråkat om men inte heller mycket vi inte idag kan skratta åt. Trots att vi inte pratar dagligen eller träffas med jämna mellanrum, känns det alltid som vi aldrig varit ifrån varandra när vi väl ses. Det är underbart att ens vardags kan vara förgylld av sånga människor. Jag är verkligen lyckligt lottad.

På söndagen blir det dop för Mathilda Anna Gunilla. Denna underbara varelse som föddes via akut kejsarsnitt den 22 maj, ska nu välkomnas till världen. Hon tillhör min bästa Lollo och hennes Lasse, som tillsammans hittils har skapat två fantastiskt vackra små barn. Jag lever ut mina drömmar genom dom tills jag får egna underverk att mysa med. Än så länge är det skönt att kunna gå ut genom dörren efter fyra timmar, och kunna räcka över barnet när det luktar lite illa. Detta kallas tecken på att man ska vänta ett par år till.  

Måtte dagen rusa förbi.

Första Yttrande

juli 28, 2008

Då var det min tur att dela med mig av min sanning. Denna blogg är inte till för att hänga ut någon, skryta, eller övertyga. Meningen är att dela med mig av erfarenheter, funderingar och idéer. Kan hända blir det ibland ilsket, ibland skrattretande, i bland ensamt och ibland lyckligt. Jag ber inget av dig, destu mer begärs av mig.

Måndagens alla sekunder tickar sakta men säkert förbi, vilket är ljuv musik för mina öron. Jag vill att denna dag och veckan ska snabba sig förbi mig. Jag står gärna vid sidan om och tittar på. Om exakt en vecka är jag äntligen hemma, hos Robin, i Linköping. Detta efter en sommar i Helsingborg på speditionskontoret, boende i mors källare. Jag kan tänka mig roligare saker men jag har haft trevligt. Nu är det dock snart dags att sluta leva ut resväskan, sluta sova i en smal säng, börja återgå till vardagen.

*Längta*

Vid Tangentbordet/Emma