Mitt första möte med eleonoragruppen ägde rum idag. Det var fruktansvärt tungt att inleda ett samtal som jag har bävat inför i flera flera år. Jag kan inte sätta ord för hälften av känslorna jag bär runt på och den andra hälften har jag förträngt. Hur börjar man då arbeta sig framåt? Hon frågade vad jag ville få ut av denna erfarenheten. Vad jag vill är att ha en normal, drogfri, omtänksam bror. Men det kan jag varken påverka eller kontrollera so vad vill jag som jag kan påverka? Ja det är ju en helt annan femma. Jag vill må bra. Punkt. Jag ska fortsätta mitt arbete där och sakta men säkert tragla mig igenom vartennda knut på snöret som är mitt liv.
Nu: ska jag sova! I morgon blir det Ikea med Robinarna. Trevligt.